Nästa inlägg blir mkt TREVLIGARE! =)
Hejhej!!
Här var det inte igår man var...
Har väl sina anledningar kan tänkas.
Läget är egentligen USELT men för att det inte ska bli sämre så puffar jag iväg de negativa tankarna, vilket ju inte alltid är så lätt eftersom det är VERKLIGHET och jag känner mig så himla jagad och hjärtat har svårt att pusta ut.
Det känns så synd att man ska känna sig som en kriminell fast man inte alls är en sådan. Det är det sista jag skulle bli, jag är lixom tvärtom...
Men som sagt så är det dendärade JAGAD-känslan som får mig att känna mig så.
Synd att jag blev sjuk just nu. Inte bara för att jag förlorar pengar på det, utan oxå för att det är mkt lättare att förtränga när man jobbar och de krävande barnen får en att fokusera på jobbet och inte på ngt annat.
Här hemma är jag bara rädd att telefonen ska ringa eller - vad som är ännu värre - att det ska ringa på dörren.
Har kanske berättat förut att jag har fastnat i ett litet smetigt träsk, där bankerna är ormarna och Kronofogden är den stora stygga krokodilen. Ojdå, förlåt, får det att låta som om DE är de onda... Så är det i själva verket inte. Det är JAG själv som är the BAD guy. Och det är just SÅ jag känner mig just nu; DÅLIG.
Självkänslan har flyktat långt ner, ngnstans i tredje källarvåningen. Jag vet att det är JAG SJÄLV som har ställt till med denna smeten och som man bäddar får man ligga.
Just nu vet jag inte om lägenheten ligger risigt på det och DET är ju inte att leka med... snyft... jaja...
Jag är inte blyg just nu, att beskriva det hela så här lite smått, eftersom ingen jag känner läser detta. Måste erkänna att det är så HIMLA PINSAMT att jag, med jobb och allting, har satt mig i denna rävsax. Men jag vet oxå att när skräpet började för ett år sedan så var det av GODA avsikter... ville ju bara hjälpa ngn annan...
Aldrig har jag längtat som nu, efter att få betala mina räkningar på ett NORMALT sätt.
Med det menar jag att paya ALLA räkningarna varje månad, UTAN några gamla, eftersläpare som jag missat att betala, eller andra som ska ha pengar av mig.
Alltså, visst har jag rätt mkt räkningar i normala fall oxå men som det varit nu har jag inte vetat var jag ska börja, eftersom det varit mer än vad lönen är och då har det bara blivit värre av olika dumma anledningar.
Tänk vad skönt att bara kunna betala räkningarna och veta att; "Jaha, nu har jag de här tvåtusen kvar att leva på denna månaden..." JAG LÄNGTAR! Tänk att inte vara SKYLDIG, inte vara JAGAD!...
Känner bara för slå sönder mina händer i väggarna...det är en ytterst tunn lina mellan LUGN och CRAZYNESS just nu. Vill egentligen bara försvinna... men det kan jag ju inte göra, då lämnar jag andra människor i sticket.
Jag hatar att behöva be om hjälp och jag vill inte, men nu måste jag bara och jag hoppas verkligen någon NÄRA kan hjälpa mig DENNA SISTA gången, jag LOVAR... Det blir så pinsamt om man måste fråga ngn man inte känner så väl, och kanske får negativt svar dessutom...
Jag såg ett tv-program för några dagar sedan som fick ögonen att tåra till sig lite...el. mkt... och fick mig ännu mer sugen på att ordna upp allt.
Till sist i denna negativa inledningen vill jag bara säga;
EN VACKER DAG SKA JAG RESA MIG UPP OCH KÄNNA MIG SÅ HIMLA STOLT... och kunna titta tillbaka på dessa negativa rader och smajla lite sliskigt och tänka; "Det var DÅ!!!".
Tror jag sänder iväg det här - som inte en j-l (förutom jag när allt ordnat sig) kommer att läsa - nu och skriver ett inlägg till snart. Ett FINT inlägg som inte är nedsvärtat med en massa beklaganden.
Hej så länge!
/Jeppe - live down, down, DOWNstairs from you
