LONG TIME, NO WRITE...
Jo just, det var mkt längesedan.
Har skrivarabstinens och vill skriva så mkt, men är rätt nere och även trött fysiskt... kanske har ngn infektion i kroppen ngnstans...
Psykiskt är det nere i källaren jag kryper just nu.
Nej, jag KRÄLAR inte i en smutsig källare, men kryper i.a.f. omkring i en halvsmutsig... försöker på alla sätt ta mig upp och käkar lite medicin och var hemma veckan som gick och försöker jobba halvtid nästa weeka hoppas jag.
Nu är det inte "bara" ekonomin utan även två andra kategorier av problem, s.a.s...
Även om ekonomin så klart är en stor del... menar, har redan lagt in månads-skiftets räkningar i internetbanken för betalning på onsdag när lönen kommer och summan av fakturorna översvämmar siffrorna som står i lönekuvertet... KUL, när den nya månaden inte ens har börjat...
Är det konstigt att man blir lite psyko och känner sig jagad och inte svarar i telefon när det är okända nummer (som man tror tillhör bankerna eller kronofogden) som ringer.
Jo, jag vet att jag har haft detta problem i ett och ett halv år nu... men i och med att det aldrig blivit HELT upprensat bland räkningarna så ligger jag alltid efter och har försökt ordna det genom nya lån och vips är den ONDA cirkeln igång...
Som jag nog sagt innan så LÄNGTAR jag tills det bara är vanliga räkningar (och VANLIGA lån) som ska betalas. Jag vet att jag har mkt att betala en normal månad oxå, men inte på långa vägar så mkt som nu...
En normal månad har jag i.a.f. ett par tusen över, istället för som just nu kanske trettiotusen minus... jo, så är det nog just NU, tills jag fixat undan de mest krisiga... okej att ligga några gamla räkningar back, kanske men inte 30 lakan för kattsingen...
Tur i.a.f. att man är så smart så man inte tar till flaskan eller andra dumheter... tvärtom faktiskt... har inte druckit alls mkt på senaste tiden... har ju inte råd, heller, i.o.f.s...
Tabletterna jag tar är läkarutskrivna och inte heller så starka för den delen... ska t.o.m. kunna jobba halvtid med svalda tabletter sa läkaren...
Måste erkänna en dumhet jag gjort men som INTE rekommenderas; i höstas pantsatte jag ett smycke som betyder mkt för mig... och jag har inte hämtat ut det och tiden har nog gått ut...
HUR J-A DUM FÅR MAN VARA!?! Fatta att denne man har loosat självförtroendet helt och hållet...
Får se... om jag vågar strunta i ngn räkning nu när lönen kommer och försöker köpa tillbaka krucifixet istället, om det nu går på ngt sätt...
Förutom ekonomin är det lite med jobbet som är ett problem, kan jag säga och det tredje jobbiga är av mer privat karaktär.
Och ALLT vävs samman på ngt sätt oxå med både pengabrist och psykologi...men det ska jag inte veckla in ngn i nu...förstår det ju knappt själv...
Nä, tror jag avslutar detta nu innan jag får för mkt ångest och för läsarens skull oxå...
Skriver ett nytt inlägg istället, som ska var lite mer positivt...
Kanske blir senare idag, förresten... slog en blick åt klockan och jag försöker ju gå och lägga mig någotsånär i tid nuförtiden...
Tack för nu och tack oxå till Maja Ivarsson som sjunger så fint i mina hörlurar! =)
/Jeppe - nyrakad, nyduschad och fräsch... alltid NÅGOT! (försöker peppa självkänslan lite bara)...
