JEPPE - sett på MITT sätt

HEEEEEEJ!!!

Åter i värmen, tillbaka på skärmen...
Var nog ett tag sen sist, va!?
Knappt tårarna torkat än.
Oj, känsligt värre... dock inte för att jag varit sååå saknad här, nä...
Men tydligen är jag kanske inne i en känslig period nu, kanske eller inte... jag menar, det ÄR en BRA film och det behövs nog inte några himla perioder för att snyfta till den...(hmmm, perioder - låter mens lång väg, och röda perioder är inget jag kan relatera till på annat sätt än när jag befann mig i högstadiet en gång för mkt länge sedan och hade mina näsblodsryck, dripp-dropp-fors-lixom, ELLER kanske när jag har tillräckligt med pengar för att lockas att inhandla den djuphetsframkallande drycken som kallas rödvin... utan att för den skull intaga för mkt av denna något lömska dryck).

Och vad är det då för film, kan tyckas att det undras...?
Jo, den gick på tv 4 för en liten stund sedan och lyssnar till namnet "Stulna år" eller som vi säger in Englesiskaskiska; "Girl Interrupted".
Tror f-n det är en av de bästa filmer som finns nuförtiden... eller är jag bara känslig...?
Iaf, det är totalt UTMÄRKTA skådespelarprestationer och Winona och framförallt Angelina är bara så UNDERBARA.
Kände en gång en tjej som påminner om Lisa (Angelina), om än i en lite mer mild förpackning.
Saknar?...

Ett bevis på att en film verkligen ÄR bra, är väl om man blir sugen på att hoppa in i filmen eller vill känna någon av karaktärerna. Jag skulle gärna vilja känna Lisa.
Ser både charm och potential där inne i värmen - jodå, VÄRMEN... mitt mellan-namn är Positiv - bakom det kyliga skalet... och måste tillstå att jag finner attraktion också i skalet, humorn, jargongen, även om jag inte tycker man ska vara taskig mot sina medmänniskor.
Kanske är jag oxå sugen på att arbeta med "problem"-människor/ungdomar/barn och tjejer då i synnerhet - eftersom jag på något sätt, överlag, kommer bättre överens med det kvinnliga könet.
Jag tycker sådant är en UTMANING och jag är i vanliga fall helt himla LUGN av mig och kan tackla diverse situationer med min fingertoppskänsla (luktar det SKRYT?...).
Det är ju oxå en morot - om än en svår sådan - att få ihop olika individer till en GRUPP, innehållande tillit och respekt och kärlek.
Och stjärnorna som svävar över guld-strösslet på toppen av gräddglassen med jordgubbs-sylt, är ju att få människor att växa.
Bygga dem. Peppa dem, ge dem styrka och självkänsla och självförtroende.
Att få medverka till att en människa ger sig själv den vackra gåvan som en förbättrad självbild ÄR, är en av de bästa presenterna man kan ge sig själv.
Säger bara GRATTIS! =)

Alltså jag arbetar ju med liknande, med den skillnaden att mina små älsklingar är på en helt annan nivå där, där de befinner sig precis i starten av livet.
Måste bara skryta om dem, de är så himla FINA och både individiska och gruppiga och bara så TREVLIGA att umgås med och bara ettochetthalvt till två år.
Visst, de är busiga och retar även gallfeber på en ibland, men det positiva segrar ändå.
Nu har jag gapat på tok för mkt, så här kommer istället lite ögongodis i form av en ROLIG (min kopp-of-humor) snutt från THE movie - ENJOY!;

Undrar om jag är för blödig... menar i min ålder och MAN och allt och finner en sådan film FIN...?
Jaja, när det gås (fågel? NOT!) på fotboll, då blottas en helt annan sida av detta flerdimensionella mynt...

För övrigt har jag varit helt himla totalt SLUT, senaste tiden.
Därav min frånvaro.
Har lagt i princip allt åt sidan, förutom jobb då.
Även om jobbet är en av de saker som suger mest just nu...
Har förresten börjat arbeta 75% nu. Skönt för plånkan, om inte annat.

Ja, slut såväl fys. som psy....
Skyller på jobb.
Skyller på ekonomi (även om situationen är förbättrad, men det bör falla några stenar till från hjärtat...).
Skyller på för lite sömn (även om den oxå är förbättrad...).
Skyller på förkylning - hals, bihålor, etc.
Skyller på pollenallergi - SNÖÖÖRVEL n' red eyes...
Och slutligen skyller jag på VÄRK!
Kort förklaring till sistnämnda följer här nedan;

Cyklade hem från jobb igår.
Ringde polisen - 114 14, ej 112, ej så akut - för att anmäla en smärre händelse.
Dröjde innan de svarade och jag hann nästan ända hem och hann dessutom tänka; "känns som ngt ska hända mig, bara för att jag är medmänniska och ringer polisen...".
Cyklade rätt sakta, dels p.g.a. motvind, dels p.g.a. att jag bikade OCH hade lur i hand och hade fokus på att lyssna när de skulle svara.
Ja, motvind/kastvindar och en cyklande Jeppe med KEPS på huvudet är ingen bra kombination!
NO NO NO!!!

Kände ju att kepsen var på väg att lossna... försökte "nicka" den på plats. Ingen lycka.
Kände att en vindpust började rycka med hårdare tag i kepsen, varpå hjärnan genast skickade signal till högerhanden att REAGERA, varpå högerhanden gav följande svar; "Jag är upptagen, har en mobil i greppet, can´t you see!???...".
Eftersom kulingen inte gav med sig utan fortsatte slita i kepsen blev det vänsterhanden som fick ta emot nästa samtal från hjärnan. Vänsterhanden - stupid - gav ett helt annat svar än sin kollega; "Jag är helt LEDIG - ingen mobil, vidi vidi, watchi watchi...".
Vänsterhanden UPP, tar tag i kepsens skärm.

Jeppe VAKNAR; "Hmmm... jaha min vänstra hand hålla keps. Var var nu högerhanden?... Jaha, där vid örat, med mobilen i fast grepp...
HALLÅ! Vem håller STYRET!???"
Sedan hinner det inte tänkas mkt mer förrän jag - med händerna en våning upp - med ett framhjul helt (själv)svängt åt höger, dunsar huvudstupa framåt.
Körde ju inte sååå fort  (men hade jag gjort det hade jag antagligen klarat vurpan, eftersom jag är rätt vältränad i att cykla utan händer på styre, OM jag håller en viss hastighet, vilket ju inte var fallet (FALLET - hahaha...) nu.)  och klarade huvudet  (om jag minns rätt)  och på något sätt höll jag fast i mobil och keps, samtidigt som jag klarade av att ta emot med händer i asfalten UTAN att skrapa sönder dem helt och hållet.
Dunsade/studsade lixom fram på händerna, så det var kanske därför.
Fick ett styre i bröstet och en armbåge och ben i marken och andra benet på hård cykel.
Så, trots bränn/skrap-sår på armbåge/ben och lite blåmärken och värk, får jag ändå vara NÖJD, eftersom det kunde gått mycket värre...

Så vad har jag nu lärt av denna läxa?
Jo, PRATA INTE I MOBILEN NÄR DU CYKLAR!
Och TÄNK PÅ VAD DU GÖR!!
Och tänk, detta visste jag ju innan... DUM!
Nästa gång kan jag berätta om ett annat misstag... börjar bli för många misstag märker jag.
Helt snurrig...
Trött nu, så HEJ!

/Jeppe - kan flyga utan vingar