Lättfångad...
...yeah, that´s me, maybe...
Men nu ska vi bara inte börja denna lilla berättelse med att tro att kvinnofolk är inblandade häri...
Nej.
Och även om jag nu skulle vara svag för kjoltyg är det är i.s.f. en helt annan historia...
NU avser faktiskt den här kulturella (sure!) skribenten FILM.
Jeppe at the MOVIES, typ...
Ikväll var han dock inte AT the bio - bara med ett glas rött framför hemmateven...
Det jag egentligen vill förtälja är att jag är så himla lättsmält.
När jag kom hem vid ett-snåret, satte jag mig att zappa.
Fastnade på kanal 12, vilket är lika med Danmark, härhemma.
Och vem stod där blödandes i glasskärvorna om inte Mr. John McClane i egen hög person...
Hur lätt som en plätt var det inte att snabbt dyka ut i köket, roffa åt sig chips-påsen och så snabbt flyga tillbaka igen att jag knappt märkte förflyttningen själv...
Och DÄR SATT MAN i tv-fåtöljen.
Billigt fångad igen.
Jag kan katten ta mig se Die Hard hur många ggr. som helst...
Tröttnar aldrig.
Framförallt inte med ett par glas vin innanför västen.
Men kanske - och antagligen - är det så, att för att tackla och överleva vardagen - med allt vad den bringar i sitt sköte - så behöver man fly undan i en helt annan värld, där man kanske smälter samman med hjälten... för att känna sig som något... som dock antagligen är mycket mindre än den man i själva verket är... menar... man får en hel del b-kräft egentligen, men kanske inte kan suga åt sig den...
VADVARDETJAGSA!?... dricka rödvin...bli lite djup...för djup...
Sovedax Jeppe...
NU!
Natt!
/Jeppe - McClane
Men nu ska vi bara inte börja denna lilla berättelse med att tro att kvinnofolk är inblandade häri...
Nej.
Och även om jag nu skulle vara svag för kjoltyg är det är i.s.f. en helt annan historia...
NU avser faktiskt den här kulturella (sure!) skribenten FILM.
Jeppe at the MOVIES, typ...
Ikväll var han dock inte AT the bio - bara med ett glas rött framför hemmateven...
Det jag egentligen vill förtälja är att jag är så himla lättsmält.
När jag kom hem vid ett-snåret, satte jag mig att zappa.
Fastnade på kanal 12, vilket är lika med Danmark, härhemma.
Och vem stod där blödandes i glasskärvorna om inte Mr. John McClane i egen hög person...
Hur lätt som en plätt var det inte att snabbt dyka ut i köket, roffa åt sig chips-påsen och så snabbt flyga tillbaka igen att jag knappt märkte förflyttningen själv...
Och DÄR SATT MAN i tv-fåtöljen.
Billigt fångad igen.
Jag kan katten ta mig se Die Hard hur många ggr. som helst...
Tröttnar aldrig.
Framförallt inte med ett par glas vin innanför västen.
Men kanske - och antagligen - är det så, att för att tackla och överleva vardagen - med allt vad den bringar i sitt sköte - så behöver man fly undan i en helt annan värld, där man kanske smälter samman med hjälten... för att känna sig som något... som dock antagligen är mycket mindre än den man i själva verket är... menar... man får en hel del b-kräft egentligen, men kanske inte kan suga åt sig den...
VADVARDETJAGSA!?... dricka rödvin...bli lite djup...för djup...
Sovedax Jeppe...
NU!
Natt!
/Jeppe - McClane
Kommentarer
Trackback
