JEPPE - sett på MITT sätt

Hej i natten!

Först måste jag bara påpeka att i förra inlägget, skulle man alltså sätta muspilen  (mus och mus... det låter bara så ... ja... musigt, eller ngt...)  MELLAN pilarna, för det finns en länk - dock en osynlig sådan.
Men det förstods kanske!?
Ja, jag vet ju inte hur mkt som förstås här inne... kanske inget alls, typ som jag själv nästan, ungefär... dax att släppa ämnet, kanske...

Äntligen(?) nu, dax för del 3.

Egentligen hände väl inte så mkt mer... i sensationsväg, alltså...

Det som bl.a. hände i.a.f., var att jag var ATTRAKTIV.
Kanske inte sååå bland giiiiiirlsen  (det får DE själva svara på...)  men hos en liten, liten fästing, där var jag bara såååååå populär.

Vet inte om jag skaffade mig Odjuret i skogen  (mellan tåget och hotellet)  eller från en pudel, den där kvällen då jag satt där i puben på hotellet och hade det allmänt tråkigt, ty det fanns enbart några 55+are  (inget ont åt dem, bara det att jag känner (och ÄR, jo, jag vet!) mig lite yngre, då jag är ute och reser)  att spana på och jag satt och drack öl och messade en min favoritarbetskamrat om ovanstående och damernas gulldjur kom fram och sniffade på mitt ben  (var för någon sekund rädd att dogen skulle ställa sig på bakbenen och börja... hrmmm... ja, jucka mitt ben, vilket hänt en gång för lääängesen, oxå i det fallet en liten pudelsak. Och nu kanske folk tror att jag konar HUND om benen!?... Så är INTE fallet, kan meddelas!!!)  och det strax efter STACK till ngnstans på ryggen ett par ggr och jag trodde det endast var en liten oskyldig mygga.
Fästingskrället kanske PROVbet mig!??? Gör de så?
 
I.a.f bet vampyren sig fast liiiiiite längre ner på ryg..... ja, okej då, nästan DÄRnere, där den ABSOLUT inte skulle få vara, om den nu måste välja ngt ställe på baksidan... bara NÄSTAN, märk väl!

Jo, upptäckte väl monstret tisdagen före midsommar.
Skulle in i duschen (är ALDRIG annars naken!!!) och bara kliade mig lite...
"Jaha, ngn liten sårskorpa... men den lossnar ju inte lös, lixom... eller vad är det...
...va f-n!?... ingen sårskorpa, inte sådan konsistens... nej, vad F------------------N!
NEEEEEEJJJJ!!!
FÅR INTE VARA EN FÄSTING!!!
KAN INTE!
Inte där jag inte kan se den!
Inte där jag inte kan ta bort den!!

Inte nu när jag är på fotbolls EM!!!
Inte nu när jag är ensam!!!!
Inte nu när det snart är midsommar!!!!!
Inte nu när det kanske är FLERA dagar kvar tills jag ska resa hem!!!!!!
Inte när jag ska FLYGA och i princip SITTA på den och den kanske bara SPLAAAÄÄÄSSSHspricker, i flyget och slabbet rinner neråt... i mina byxor!!!!!!!
INTE!"

Hur skulle jag nu göra?

"Just det, BORRELIA och TBE!! HJÄLP!!!"

Hade ingen lust att gå till läkaren, eftersom jag inte bestämt vilken dag jag skulle åka och jag då inte alls var i behov av några eventuella komplikationer.
Sen kände jag att jag ville få informationen på SVENSKA. Viktigt när det kan handla om allvarliga följdsjukdomar ju...

Mindes att min gamla naturfröken påstått att det bästa är att låta fästingen trilla av själv.

Litade på det.

Kom senare på dock, att det var för längesedan, på den tiden när diskussionen inte hette TBE och borrelia, utan medsols-eller-motsols-eller-olja-eller-sprit-eller-blablabla...

I.a.f. valde jag att - åtminstone tills vidare - vara ett med krypet.

Nänä, det var lugnt... bara att förtränga...(VISST!)

Nåja, fästingen och jag åkte in till Innsbruck tillsammans, sov tillsammans (mardrömmar?), firade midsommar och drack Jägermeister och andra midsommardrycker, tillsammans...
Ja, jag kände mig som ETT MED NATUREN, på ngt sätt...

Men allting har ett slut, så ock vår vänskap.

Efter nästan en vecka i skräck och en flygresa hem (fick åka TVÅ för priset av en!) - där jag oxå var rädd att fästingskrället inte skulle palla TRYCKET och spricka, ja Du vet sådär; SPLAAAÄÄÄSSSH bara - gick jag till läkaren på söndagkvällen.

Söt-trevliga SAMRA (bosanka) tog hand om mig...och mindre väl hand om djuret.

Hon var himla impad av storleken. Hade aldrig sett en så stor förut.

Det var dock problematiskt att få den att släppa. Var jag så god?

Efter en lång dragkamp var det syster Samra som vann, i.a.f.

Och jag kände mig INTE ensam!

Äntligen fick jag ha mitt blod ifred!!

HVALA LIJEPA, SAMRA! =)

Senare visade hon fångsten för sina kollegor som oxå blev imponerade.

Kan väl säga så, att hade jag varit fiskare, skulle jag håvat upp gammelgäddan...

Kom senare på att jag kanske skulle supit lite mer på midsommarafton och därmed oxå fått fästingen att bli lite på lyran, varvid den börjat sjunga snapsvisor och därmed släppt taget...

... alltid lätt att vara efterklok...

Kanske kommer en del 4... om det nu är ngt mer att förtälja.

En sak är säker dock; fästingen är helt SLUT!

Annars lyssnar jag här  →  OCI ZELENE  ← , just nu! NICE!

För övrigt har jag inte bestämt mig än om jag ska till Ystad imorgon, för att watcha SIBEL.

Har inte sett henne live  (jo, men inte SÅ!)  än och vill gärna... får se om jag tillfrisknat tills dess... blev sjukskriven idag och imorgon oxå...

Såja, godnatt!!!

/Jeppe - numera fri från fripassagerare

Och genast undrar Du vaddddddå???

Jo, det var den dagen jag påbörjade min lilla EM-tripp (se föregående skrivelse).

Sedan är det ju upp till var och en som läser detta, om ngt kan tolkas som otur...

Jodå, bagaget anlände nästa dag.

BRA, eftersom hela min BLÅGULA utstyrsel fanns däri.

OCH det var ju inte vilken dag som helst.

Det var dagen dax för mitt blod att koka runt lite i oroligheter... ja, mitt 75%-iga blågula blod skulle bråka omkring med det 25%-iga rödgula blodet... inte förstå?
Äsch, sanningen att säga har det aldrig varit några riktiga inbördeskrig i mitt inre.

Brukar hävda att jag har 75% svenskt blod, men 100% svenskt hjärta.

Sverige ÄR mitt!!!

Alltså var det ingen tvekan denna dag heller. Habla ju inte ens español!

Nåja, hade ju inte biljett till den matchen, så det fick bli puben.

Det slutade ju inte så bra för vår del och jag är inte ALLS glad att förlora.

DOCK, ingår det i mitt förstånd att kunna gratulera en besegrare, så förutom svenska sånger (klart man stöttar även vid förlust... man är väl STOLT SVENSK!?!) blev det lite trevande smilningar mot folk klädda i rött.
Mot kvinnliga rödklädda var det lite lättare att dra igång smilmusklerna och det blev väl några puss-på-hand oxå...

Blev ganska dragen den natten vilken jag till viss del skyller på den där spanska häxbrygden i melon.

Brukar ju inte gå och dricka vadsomhelst i begagnade sugrör...men...

Sen drack jag en massa annat strunt oxå och det var kanske BLANDNINGEN som gjorde min saftiga BAKSMÄLLA dagen efter...

Jag vaknade upp i "hemmet" i.a.f....

De (få) ggr drickat slår till sådär SMACK, brukar jag ändå behålla ngn slax sinnesnärvaro och ta mig hem.
Visste inte riktigt var jag var, där i den somriga Innsbrucknatten eftersom jag gått runt ett tag utan karta, men hittade ju en taxi och sen var det bara att driva ut på vischan, till hotellet.

Nästa gång jag åker på långväga fotboll ska jag vara RIK och bo i CENTRUM...

Och NEJ!

Jag rekommenderar inte att vara alltför berusad på bortaplan. Det var ytterst klantigt av mig...

Av sina misstag skola han lära sig.

Just det.

Det fanns som sagt en morgondag oxå.

Och den dagen var TUNG!

Märkte att jag saknade en billig ryggsäck. Med, framförallt, en sverigejacka i.

Bläddrade igenom minnena från natten, vilket gick mkt snabbt.

Minnena var nämligen inte särskilt många.

Hittade senare lite foton i mobilen, vilket hjälpte mina små grå på traven.

På bilderna fanns ju oxå inredning på diverse pubar/pizzerior där jag uppenbarligen varit, så det var ju bara ut och leta tavlor, bord, väggfärger, etc.... NEJ! INTE samma dag.

X antal dagar (och avverkade plejses) senare, hittade jag RÄTT.
OCH de hade ryggsäcken kvar!!!

VIIIIIIEEEEEELEN DANK, FRÄULEIN!!!
Jag blev så GLAD, vilket inte bara berodde på hennes charm och söthet...

Jaha.

Resten av min tid i Österrike var väl både och.

"Hemma" varannan dag, fest varannan dag, ungefär.

Vi loosade avgörande matchen mot den ryska björnen.

Den enda matchen jag hade biljett till, var oxå vår sämsta.
Inget att slöddra om. Ryssarna var FÖR bra.

Synd oxå då jag stod så bra till, nämligen rad 5, så det hade bara varit att "störta" ner och hylla målskytten, OM vi hade gjort mål... vilket ju dessvärre inte skedde, som bekant.

Var t.o.m. på arenan i TID för en gångs skull och hade därmed hängt upp min fina Sverigeflagga därnere.

Det är ju så, för Dig som inte är insatt, att kommer man för sent så finns det ingen plats kvar att hänga flaggan på...

Från min plats lät vi rätt kassa sångmässigt oxå. Ingen vidare kraft och inte mkt synk. Tyckte tyvärr att ryssarna hade bättre tryck.

Jag själv ger aldrig upp. STÖTTAR hela tiden och hade alla varit så lagda, skulle vi sjungit omkull ryssarna.

Är nog så att vi behöver en riktigt bra organisation och några fler RIKTIGT BRA GRUNDsånger som ALLA kan.

Jo, jag VET att Camp Sweden gör vad de kan, de är duktiga!

Nog om fotboll nu.

Annars kan väl sägas att det är så trevligt att träffa och festa med alla människor från andra länder.

Bara positiv stämning.

Träffade bara på EN människa som var otrevlig.
En ryss, vars kvinna hade börjat snacka med mig och försökte byta till sig min fina halsduk mot en liten rysk plast-turist-flagga, som delades ut gratis överallt.
Jag är öppen för byten, men inte i detta fallet. Inte ens fast hon var rätt fin och inte ens om hon varit ännu finare.

Nåväl, det var ju inte därför mannen blev arg på mig... var väl för att hon snackade med mig. Hon frågade om hon var sexig och så, men det var väl muta för att få min halsduk... ...dessutom hörde han nog inte just de orden.

I.a.f. jag fick ett bestämt "AUF WIEDERSEHEN!" i öronen och jag är ju inte den som bråkar i onödan, så bara att mova vidare och snacka med lite trevligt folk istället...

Någon som märker att detta blir en lång historia?...

Fortsättning får följa och då handlar det nog om fästingen och tågresan.

Låter spännande va!???

Läs då, då!

Godnatt för nu och snart spelar OTROLIGE Jörgen semifinal och skickar kinesen upp på läktaren.

Denne ping-pong-man är ju t.o.m. äldre än MIG... detta fast jag fyllde igår och jämnt dessutom... HURRA!
Synd bara på halsflussen, eller vad det är, som invaderat min hals... ONT är ordet i.a.f....

Förresten. Betyder detta (ang. åldern) att JAG kan vara med i OS!???

Vilken gren då? Tror nog på medeldistans, kanske 3000 m. hinder...

Är rätt så uthållig och kämpar in i det sista... men ack så otränad...

Får se... London nästa gång ju... min favoritstad... OJOJOJ!!!...

Ses kanske senare idag...

/Jeppe - mr. 100%

Pssst... och så blev det söndag bara så snabbt... som den uppmärksamme märker så skrev jag ovanstående i lördags morse, tjugotredje augusti, tiiiiiidigt på morgonen...

Saknat mig???

Hmmm...vem??? Möjligtvis jag själv då kanske...

Hursomhelst är jag här igen, efter ett helt ofrivilligt (kan vi ju låtsas) uppehåll.

Hur gör man nu för att sammanfatta allt som hänt?

Det rätta är väl att strunta i gammalt och köra från NUet, men eftersom jag är så nostalgisk av mig och alltför petnoga, så blir det en liten, liten resumé ändå.
Ska försöka hålla mig kort eller/och dela upp i olika delar.

Let´s go to Austria.

Jo, det var ju FOTBOLLS EM!

Med helt blandade känslor.

Jämför jag med VM i Deutschelandet för 2 år sedan, så har 2008 ingen chans (6 är ju alltid bäst... ehrmmm!...)...

Jo, det började i hemmet.

Som vanligt (när jag ska resa away) sov jag inget alls på natten. Förberedde och packade.

När det kommer till reseförberedelse är jag nästan lika pedant som Vänner-Monica.

Själva sömnbristen var inget problem. Jag är van.

MEN, denna resa började lite FÖR spännande. T.o.m. för mig... 
Eftersom jag i princip alltid är sen när jag ska iväg, antar jag att det är ngt slag av spänningsbehov... - Ska jag hinna, ska jag hinna??...

Jo, jag bara slängde i det sista i resväskan för att sedan slänga mig på telefonen för taxibeställning.

Detta cirkus 12 (TOLV!) minuter innan tåget till flygplatsen skulle avgå.

Taxin gled på rätt hyfsat och jag sprang  - om det nu kan räknas som springa, när man släpar på en TUNG resväska, en välpackad ryggsäck och dessutom har glömt spänna skärpet i piratshortsen, varför dessa endast är ett par parerande källarplansmagmuskler från att glida ner till knäna -  till tåget och hör och häpna; hann IN i detsamma!!!
Precis innan dörrarna stängdes.

Det jag hade glömt räkna med däremot, var att tåget över sundet rätt ofta är fullpackat... och då snackar jag INTE om sprit.

Jag fick snällt stå där jag hamnat när jag kastat mig in.
Hmmm, nyduschad som jag var...

Nåja, det var i.a.f. FÄRSK svett. Sen har jag även den turen att inte avge odörer fast jag svettas.
Detta gäller - åtminstone till viss gräns - även om det skulle röra sig om lite mer antik ingroddhet. Det får man faktiskt ta och vara NÖJD med. Jag är inte alls glad för att störa andra människor. Inte med lukteilla, i.a.f..

Jaja, det var ändå inte så trevligt att dallrande stå där i blickfånget och trängseln och känna sig blöt och andfådd.

Första målet - tåget - var i.a.f. nått.

Som tur var hade jag checkat in framför datorn innan jag lämnade hemmet.

Nu återstod "bara" problemet att få med bagaget. Jag visste att jag skulle bli minst tio minutas försenad till inlämningen.

När jag kom fram till vågen, sa kvinnan att det skulle ordna sig.

Skönt! Puuuh!!

Något senare; framme i WIEN.

Väntade på bagaget.

Och väntade..

Och väntade...

Och ännu mer....

Besked att det kommer med nexta plan.

Lite oro, eftersom jag redan bokat in mig på ett tåg Wien - Innsbruck.

Skulle kanske hinna om jag greppade väskan snabbt... KUL med SPÄNNING! ELLER HUR!!!

Bandet började glida runt.

VÄNT! VÄNT! VÄNT! VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNT!!!!!!

Ingen väska till Jeppe!

Kommer imorgon sa de, ända fram till gasthofet på vischan utanför Innsbruck.
Några timmar försenad till ingen nytta...

Jaja, kunde nu åka vidare, i.a.f..
Och FÖRBEREDD som man är, fanns det ju lite ombyte i ryggsäcken.

Kunde åka på min Innsbruck-biljett med ett annat tåg.
BRA!

På ett sätt var det bra att jag missade väskan; när jag hoppade av tåget i Unterberg, var det till att gå en nätt promenad på en liten krånglig stig genom skogen.
Upp och ner och hyfsat brant och långt ner till floden bredvid.
Sen en smal bro över floden. Sen stig igen... Lite krångligt att släpa på för mkt där, lixom...

Ja. Som du märker är detta bara del 1.
Dax att nanna snart, så det blir till att skicka iväg detta.
Annars kommer jag aldrig loss, vet jag... Sån är jag, men försöker bättra mig...

Ses igen!

Godnatt!!

/Jeppe - late as usual