JEPPE - sett på MITT sätt

Ja, då var det dax för EGOT att få sig en törn igen.

Jo, för några dagar sedan på jobb, bjöd chefen oss på såna där pingisboll-runda, goda chokladbitar.
Eftersom jag hade sov-vilan med barnen (finns inget bättre sömn-medel än deras snusande läten...), lade mina kollegor vantarna på en godbit till mig, med tanke på att de kunde ha tagit slut när det var min tur att rasta mig. Tack tjejer!
Tog emot godiskulan och la den i fickan på munkjackan, i väntan på rastkaffet. 
Eftersom jag inte längre var i behov av värmen från munkisen (svinkallt i lekrummet där vi sover/vilar) drog jag av mig den på väg in mot personalrummet. Detta gav att den pösiga fickan ej längre befann sig i tidigare befintliga vinkel och då längtade tydligen kaffe-tilltugget ut och påbörjade därför fritt fall ner mot det kalla klinkergolvet.
Detta samtidigt som jag (gåendes, remember?) tog ett steg framåt och i det ögonblick choklad-kulan druttade i golvet, KLATTSCHADE min vänstersandal ner på en landningsplats som lixom redan var upptagen... av - ja, VAD kan du nog lista ut...

Så det blev bara att checka att skydds-pappret var intakt - utan hål för inkommande smuts från golv och skosula - på chokladbiten... som numera lätt kunde förväxlas med en minipizza inhyrd i chokladpapp...
Förpackning okej, och väl framme vid kaffekoppen smakade det mumma med chokladpizza!...
Fattar bara inte att jag kunde tajma vänstersteget så himla perfekt till choklad-dropet...
Synd att det inte finns övervakningsfilm, så kunde man analyserat och kanske, kanske lärt sig av snesteget...
Hej för nu!

/Jeppe - en chokladtrixer, nästan som en levande köksmixer...