JEPPE - sett på MITT sätt

Så, kaffet i högsta munhugg - slööörrrrrrp bara - och brådis snart till duschens strålande strålar och sedan ut på hingsten och trampöway till jobbejobb.

 

Utan-barn-jobb idag - skönt vila den delen av hjärnan lite...

Har föräldrasamtal och sen planering med kollegorna.

Lite pirrigt inför föräldrasamtalet, men det är ju egentligen de som ska vara nervösa, eftersom vi är på hemmaplan...

Men det blir alltid lite mer-funder när det är små-avancerade saker att ta upp med föräldrarna, typ lite "negativt" grejs. Gäller att balansera och peppa mkt positivt oxå...

Jaja, löser sig.

 

Sen ska vi ta itu med arbetslaget och prata om oss själva, hur vi har det, får vi hoppas allt där löser sig, gäller att ta tag i, om det är ngt som måste upp till ytan... jaja, fixar sig nog oxå, jag ska sprida mitt (ibland befintliga) LUUUGN över oss och få oss att fokusera på MÅLEN!...

LÅTER bra, Jeppe!

 

Trots att jag börjar 15.00 idag var det ingen sleepemorgon...

Var tiiidigt på vårdcentralen för att förlänga sjukskrivningen (50% från nexta weeka, tjohooo, börjar bli normal!...) men min läkare hade ingen tid förrän halvelva, så bara att cykla hem igen för en timmes extra sömn och sen tillbaka... tur att det är nära.

 

Ja, får se om mina muskler blir "gjorda"...

Sjukgymnasten berättade igår att hon vill tortera mig med nålar...

Ska tydligen vara bra för att få bort smärtan och kanske även få musklerna att fungera(?)... eller så hänger det kanske ihop på ngt vis...?

Ja, jag gillar ju häxor, så tänker nog tacka ja.

Är egentligen aningen skeptisk och lite rädd för nålarna... eller inte... tänkte dividera lite om hur jag ibland spelar cooooool för att få läkarna att tro att jag är osäker... eller så är jag det...ELLER...???...

Får ta den diskun nästa gång...

Nu iväg.

Hej.

 

/Jeppe - blivande fakir

 

...du har ju inte berättat om du blev en Calzone...?
Njaäe...just det...
Själva röntgen-besöket i sig alltså...

Kom dit och fick börja klä av mig (publiken jublar), allt utom die strümpfen und unterhosen (publiken buar...).
Fick någon tunn sjukhus-rock-skjorta att trä armarna i.
Jag kände mig genast trygg, så vackert himmelsblå den var.
Oj, en gammal romare, tänkte jag, då jag fick syn på min spegelbild...
När syster ledde mig till det strålande rummet, tänkte jag, måste chansa lixom... och frågade typ: "Eftersom jag nu är en gammal romare, har ni då lite trevliga haremdamer här, som fläktar med palmblad, bjuder på vin och matar mig vindruvor???....".
Öh, NEJ!

Det hade de inte...(och hareminnorna var nog bara en dröm - frågade faktiskt bara efter vin och druvor).

 

Iaf, de var trevliga ändå och fick en något klaustrofobisk Jeppe att känna sig lugnare...
Öronproppar, öronkåpor, en boll med sladd i handen - att trycka på om jag skulle få panik - och framförallt LIGGA STILLL, handlade det om sen.
La mig på britsen och bye-bye, in i tunneln.

 

Fick precis plats med axelbredden och slapp ju därmed bli vikt som italiensk deg...
Däremot hade jag lite svårt att andas de första minutrarna och fick då lite småpanik.
Framförallt som jag ju skulle vara still och därmed inte vågade andas för mycket, eftersom andningsrörelserna kanske skulle vibrera axeln, som var huvudmålet för fotosessionen.
Kom på efter ett tag att det är bättre att andas regelbundet och försöka lugna tempot än att hålla andan och sedan börja kippa efter luft, vilket nog hade skakat om även axeln...
Efter ett par minuter var andningen stabil iaf och jag kunde ligga still och även koppla av faktiskt.

Detta trots OVÄSENDET.
När skrälet (antar att det är själva fotograferingen som låter) satte igång trodde jag aldrig jag skulle klara en halvtimme där i grottan, med det tortyrljudet i huvudet.
Jag var på väg att vråla ut; "Okej, okej, jag är dubbelagent, jag lovar att berätta ALLT. Gör vad ni vill med mig, bara jag slipper ljudet...!".
Hur att beskriva???... typ något slags frekvensljud... kanske som när det blir rundgång i videokamera-tv men 100 ggr värre, eller som när man tänder lysrör som inte riktigt vill sättas på (hmmm, "vill sättas på" ja....), men 200 ggr värre...

 

Tror nog följande beskriver ljudet bäst:
Alfons Åberg cd:n vi har på vilan på jobbet, där Alfons pappa ska säga typ "vill du ha mat?" men skivan hackar sig och ljuder "HOUMO-HOUMO-HOUMO-HOUMO-HOUMO-HOUMO.....".
Ta det och blanda med en gammal öststatsbuss från 70-talet som står och jäser på tomgång och vispa ner oljudet från en nersunkad techno-klubb i någon dassig källare i Moldavien, där högtalarna är tondöva och dj:n är skyhög och skulle han landa är han ändå både full och döv.

 

Tillsätt sedan ljudet från cirka 7 asfaltsborrmaskiner och en mastodont-tunnelborrmaskin. Blanda allt och spela ljudet i fel tonart.
DÄR HAR DU LJUDET jag diggade till i 30 minuter.
Ok, det var lite variation i melodislingorna och dessutom små pauser ibland...

 

Tja, ute till sist iaf.
Och systrarna sa att bilderna blev bra - d.v.s. TYDLIGA, på doktor-språk.
Får vi hoppas att de visar BRA för min del oxå s.a.s.
Och cykelfärden hem har du redan hört om förra gången.
Ska vi ta och knyta ihop röntgen-säcken, finns det nog bara en vettig väg;

Jag var Jeppe.
Jag blev en romare - Ceasar möjligtvis.
Jag trodde jag skulle bli Calzone.
Jag blev Magneto.
Jag blev Jeppe.
Så var det med den upplevelsen.
Hej.

 

/Jeppe - TYDLIG

Hej!
Jag heter Magneto, i X-men.

 

Alltså, fast jag cyklade hem från magnetröntgen i mycket högt tempo, kunde jag inte undvika att ofrivilligt attrahera;
En trafikskylt, inkl. stolpe, någon annans nyckelknippa, två enkronor och en fem-dito...men-i-singular-då...fast-det-var-fem...men-en-till-antalet... samt x antal örhängen och även lite små-krafs-spikar-och-skruvar.
Samtliga satt som fastlimmade lite överallt på min magnetiska kropp.
Just det, en ganska privat piercing oxå... inkl. människa - hon landade smidigt på min pakethållare och tycktes ganska närgången, framförallt med sitt mittenparti... att det var där piercingen hade sitt näste, är väl ingen jättedum gissning...
Jaja, dagens fruntimmer...

 

T.o.m. min egen cykel försökte suga sig upp mot kroppen, vilket faktiskt inte var särskilt skönt.
Absolut inte för det undre livet.
Man sitter lixom ganska tight mot sadeln redan före man blev magnetiserad. Trodde faktiskt jag kunde lita på min egen gamla ryttare, men nej...
Hursomhelst, efter att ha lyckats parkera min pilska cykel utanför porten tänkte jag "nu eller aldrig!" och vips rundade jag några träd - snäv style, kröp genom cykelstället en fem-sex varv och lyckades till sist bli av med alla metallfilurer.
Piercingen hade dock fått lite vibrationer och börjat bli efterhängsen, så henne fick jag finta bort i källargångarna innan jag kunde pusta ut uppe i lägenheten...

 

Nåväl, hemma och in i duschen för att skrubba bort mina magnetiska fält.
Fyra intvålningar och en förtvätt senare, har jag ansökt om att få byta namn till Jeppe igen.

 

Ja, det var det det och rätt vettigt att posta iväg detta snart, så det blir gjort...
Kommer nog snart del 2 av dagens bravader....

 

/Jeppe - ville hellre vara Wolverine!

 

Magnetröntgen!...
Neeedå Jeppe, inte så farligt.
Lugn bara lugn!!

 

I infon kan läsas att tunneln jag ska glida igenom, är hela 60 cm i diameter.
Känns ju himla tryggt...
Räknar mitt ögonmått rätt, är det någon dm mindre än min axelbredd.
Vad händer om jag inte får plats?
Viker de mig som en Calzone??
På höjden lär jag få plats... om inget oförutsett händer - som exempelvis Calzone-varianten, inget annat...
Om jag blir en Calzone...och röntgen-systrarna känner lunchrasten nalkas, är jag i stor fara då???

 

Man får inte ha metall på sig, men tandfyllningar går bra... fast de är av metall??..
Tänk fall hela käkpartiet sugs upp i magnetmaskinen... kan de få loss mig, eller måste de ringa brandkåren som kommer med den STORA saxen???

Mindre än 8 timmar kvar, kanske sovdax... eller inte, bättre sova i tunneln, så slipper jag oroa mig... sen får vi se om jag vaknar som en pizza...
Hörs, kanske...

 

/Jeppe - luuugnet själv

Kräver härmed mig själv på en saftig förklaring!...
Eller närmare bestämt FYRA stycken (se föreg. inl.).
Njäa... säkert MÅNGA som vet innebörden, men de läser nog inte mig.
Uttrycken jag vimsade om i nattas, är sådana jag får höra när jag tränar hos sjukgymnasten.
Känner igen?
Iofs, kanske bara till mig, de använder sådana ord, så att jag ska förstå hur att röra mig... är ju inte liiide trög i kroppskoooooordinationen(←såg du idisslaren där i mitten?MUUU!...) jue...

 

Och av detta svar uppstod bara fler frågor...
Vad i himmelen gör jag hos sjukgymnasten?
Eller närmare bestämt VARFÖR gör jag det gåar dit und träinieren???(jodå, hade starka 4:or i SVENSKA... åttiotalet iofs, men vadddådååå!!!)...
Dessutom innehar jag en sjukskrivning, men har faktiskt börjat arbeta hela TWÅ h´s a day... STRONGT Jeppe!

 

Jaja, nu ska jag träna lite gummiband - näe, inte riktigt sådär som barnen gör på rasten, jag studsar inte hit och dit... däremot ramsar jag och sjunger en trudelutt...
Du som vill ha förklaring till min ohela kropp får alltså uthärda ett tag.
Och nej, det är inte en klipphängare med vilje, bara ett försök att hålla flytet med lite koooortare (nötkreatur igen!) inlägg.
SÅ!
Seses.

 

/Jeppe - MUUU...NTER, älskar att stå och ro med ett gummiband...

 

Jo, vet, getter har absolut inget med gåtor att göra, men va f-n, insup lite fantasi!...

Snart läggedax här. Blev dock nog lite smålurig av rödvinet tidigare ikväll och kanske därav följande "gåtor" för den som har lust att gnugga de små grå...

 

1. Häll vatten ur örat!

 

2. Kläm en servett mellan sidan(←utan "l" alltså, man är ju MAN för fasiken och då... ja...) och armbågen!

 

3. Stoppa ner skuldrorna i fickorna!

 

4. Låtsas att du är en hund och lyft på svansen!

 

????

DÄR.

Fyra individuella "frågor", men ändå med en gemensam nämnare kan nog sägas.

Tyvärr inga priser (fanns det, skulle denne DIREKT rabbla upp 4 friska svar... ).

Nä, riktigt realigt trött nu.

Sova.

Hej!

 

/Jeppe - MAN