DAGENS BIKT
Min Gode Gud
kan Du någonsin förlåta mig?
Oh, Gode Gud,
jag beder, är Du barmhärtig
så låt mig få Din förlåtelse
ty jag hafver syndat.
Det var inte alls min mening.
Det gick så snabbt.
Oh, Gud,
det var så SKÖNT.
Jag mötte den vackraste kvinna,
Gud
och min kropp tänkte bara
på en sak
och det gick så fort.
Kan Du förlåta mig, Gud?
Den vackraste kvinna,
men de känslor jag kände
var inte alls vackra.
Mitt hjärta kände alls ingen kärlek.
Glädje var det enda jag kände,
ren och skär SKADEGLÄDJE.
Jag hyste riktig skadeglädje
gentemot henne,
då jag såg hur hon arbetade.
När hon drog det tunga lasset,
medan jag bara gled.
Kan Du förlåta mig Gud,
ty jag hafver syndat?
Jag hyste skadeglädje
gentemot den kvinnan.
Mot henne och mot alla
de andra cyklisterna
jag mötte
på väg till jobb imorse,
när det gick så fort för mig
där i medvinden
och jag hyste riktig skadeglädje
mot den kvinnan
och alla de andra
som hade motvind,
ty jag var försenad
och det var så skönt
då jag kände hur vinden
smekte min rygg,
istället för att
slå min käft.
Min Gud,
är man försenad till jobb
då är det så skönt
att bara glida fram
och slippa arbeta.
Får man känna
lite skadeglädje då,
min Gode Gud?
/Jeppe - synd ibland... flyt ibland...
