Paperhammer
Ja, då var det dax för EGOT att få sig en törn igen.
Jo, för några dagar sedan på jobb, bjöd chefen oss på såna där pingisboll-runda, goda chokladbitar.
Eftersom jag hade sov-vilan med barnen (finns inget bättre sömn-medel än deras snusande läten...), lade mina kollegor vantarna på en godbit till mig, med tanke på att de kunde ha tagit slut när det var min tur att rasta mig. Tack tjejer!
Tog emot godiskulan och la den i fickan på munkjackan, i väntan på rastkaffet.
Eftersom jag inte längre var i behov av värmen från munkisen (svinkallt i lekrummet där vi sover/vilar) drog jag av mig den på väg in mot personalrummet. Detta gav att den pösiga fickan ej längre befann sig i tidigare befintliga vinkel och då längtade tydligen kaffe-tilltugget ut och påbörjade därför fritt fall ner mot det kalla klinkergolvet.
Detta samtidigt som jag (gåendes, remember?) tog ett steg framåt och i det ögonblick choklad-kulan druttade i golvet, KLATTSCHADE min vänstersandal ner på en landningsplats som lixom redan var upptagen... av - ja, VAD kan du nog lista ut...
Så det blev bara att checka att skydds-pappret var intakt - utan hål för inkommande smuts från golv och skosula - på chokladbiten... som numera lätt kunde förväxlas med en minipizza inhyrd i chokladpapp...
Förpackning okej, och väl framme vid kaffekoppen smakade det mumma med chokladpizza!...
Fattar bara inte att jag kunde tajma vänstersteget så himla perfekt till choklad-dropet...
Synd att det inte finns övervakningsfilm, så kunde man analyserat och kanske, kanske lärt sig av snesteget...
Hej för nu!
/Jeppe - en chokladtrixer, nästan som en levande köksmixer...
Papphammar...?...
(...googla om du inte vet - PAPPHAMMAR)
Imorse skulle jag iväg till förskolans temadag.
Hade tänkt cykla dit (c:a 25 min.), men var lite sen (as usual) och likt en vimsig tupp pendlade jag runt i dilemmat;
"Ska-jag-cykla-eller-ta-bussen-eller-någon-slags-kombination???"
Många svåra frågor för en morgontrött och stressad man.
Visste att växlarna på cykeln är fastFRUSNA (ruggig Sibirienkyla idag...) och ligger i ETTAN, vilket innebär att man måste trampa på som en fjåne när farten ökar. Är helt okej kortare sträckor, men inte nu...
Jag tänkte att om jag cyklar - i ETTAN, under STRESS, i KYLAN, i 25 min. - blir jag rätt trött och varm (av cyklandet och stressen) och snuvig = inte roligt att ut-tittad entra en av kvinnor (mestadels) fullpackad sal.
Bussar skulle vara lika med 6:an snabbt och sedan 3:an och sedan 307 meters fotvandring.
Väl nere utanför porten var jag på väg att öppna cykeln, men eftersom 6:an går 150 meter härifrån valde jag att gå dit istället... och springa de sista 50 m. Precis när jag skulle korsa vägen, dönar buss-skrället förbi...
Vänta nästa?...
Nej, hem igen, öppna upp cykeln och cykla iväg - åtminstone till buss 3.
När jag glider iväg i sällskap av ettans växel, får jag se nästa 6:a ratta förbi (kunde jag stått kvar och väntat på den ju... och HUNNIT med 3:an, som jag nu missade...).
Nåväl, pallar inte cykla mer, så parkar bredvid 3:ans hållplats och sedan iväg med nästa buss (tur de går rätt ofta i.a.f.).
Äntligen IVÄG i.a.f...
Ja, det var "bara" det - tre missade bussar... HATTIGT nog för en morgonkvist dock... men jag är ju i.o.f.s. VAN.
Gick smidigt väl på plats sen oxå... tackar jag Gud för - vilket passar bra eftersom det var Pingstkyrkans lokaler...
Det var det!
Nu TRÖTT... g´natt!
/Jeppe - Paperhead
